Vilodagen

Söndagen blev en vilodag. Välförtjänt.

Benen som genom gårdagens Södermalmssprint förvandlats till betongpelare ville inget annat än ta allt med ro.
Jag tvingade ut dem i växthuset och försökte fälla ihop dem så jag kunde plantera om lite paprikor och pelargoner.

Det var allt. Så lite har jag nog aldrig gjort nångång.

Aj, aj, aj...

Det här var sannerligen inte menat att bli en gnöl-eller klagoblogg. Ångrar mig temporärt.
Så här ligger det till, nämligen.

Gårdagen tillbringades i Stockholm tillsammans med många andra rödakorsare i vår krets. En lärorik stund på Mötesplats Kupan på Östgötagatan och mycket trivsamt och gott på restaurangen Vendetta. ( Har de speciellt blodiga biffar där, funderade jag. Men sa inget högt. Man är ju väluppfostrad...)

Sen kom stockholmsdottern och mötte mamma.
-Gå på Ringvägen på höger sida så möter jag dig, var instruktionen.
Skulle få se hennes nya lägenhet.
-Vi går dit, tyckte dottern och älgade iväg. Det var bara att hänga på i vansinnestempot. Tävlingsdjävulen ligger alltid på lur och här ska man inte vara sämre....

- Inflyttningspresent? En liten blomma i fönstret med en fin kruka till ?
-Näää. Jag har en. Det räcker. Men tack ändå.

Vi skyndade vidare.

-Här finns fina koppar. Jag köper en då och då, berättade dottern i förbifarten.
Klart vi gick in där och blev med inflyttningsservis.

Sen fortsatte racerfarten. Nu nerlastade med porslin.

-Orkar du? sporde dottern.

Orkar? Man är väl frisk och stark. Tror hon att jag är fallfärdig?
Nåväl. Vi kom så småningom fram till lägenheten. Såg mig om i hennes pyttelilla krypin.

Efter ett tag var det dags att hitta tillbaka till bussen som stod parkerad på Östgötagatan.

-Vi går en annan väg, det blir roligare, ansåg dottern.

5 minuter före avfärd var vi framme. Benen värker, huvet bultar.
Satt på hemvägen och smälte intrycken av blommande träd, utslagna syréner, vackra hus, det överallt närvarande vattnet och mängden av folk och trafik. En fin dag.

Idag är jag finito. Att småspringa tvärsöver Södermalm och tillbaka sätter sina plågsamma spår.

Varför tror jag att jag är 20 år och elitidrottare...
Hur kan man få för sig nåt så dumt?

Pausbild

Stannade till idag vid sjön. En magisk vårmorgon.

En lördag i Stockholm

I morgon blir det inget skrivet på den här sidan. Inte ett ord. Tidigt i ottan åker jag med en busslast Rödakorsare till Stockholm.

Det blir ett studiebesök för alla ortens medlemmar som idogt vecka ut och vecka in jobbar ideellt.

Det ska bli trevligt. Ser fram emot resan. Vi är hemma igen vid åttatiden.

Trevlig helg alla läsare!

Bloggträff in Natura

För en stund sedan träffade jag Ellis på Ica.
Brukar titta in på hennes blogg och beundra de otroligt fina bilderna hon tar.
Men ännu trevligare att ses vid bröddisken.

Physalis

Genvägar skall enligt talesättet vara senväger. Det stämmer inte. Åtminstone inte när det gäller physalis. En gång sått räcker. Sen tar man sticklingar som övervintras.

Hur jag gör kan man läsa här.

Bilden visar en av physalisplantorna. Så långt hinner de komma sig om man gör på mitt vis.

På detta kaxiga sätt vill jag slå ett slag för sticklingsförökning.

I växthuset ligger fiberduken kvar sedan i går kväll. Jag tog inte bort den i morse när jag upptäckt spinneländet på grannens hortensia. Läs förra inlägget!

Den blomman åkte raskt ut och sen lät jag fiberduken ligga kvar som skydd. Den får ligga kvar i natt också.

Har ingen aning om det hjälper . Det lär jag märka....

Lyckat och misslyckat.

Grattis på födelsedagen lillasyster!

Det var den trivsamma och lyckade delen.

Nu kommer eländesdelen:

Gurkfröna gror inte. Nä. Petade i jorden idag och jag varken kände eller såg till något frö. Ruttnat, tro?

Jag använde en gammal förpackning, sen förra året var den. Fröer brukar hålla sig förvånansvärt bra. Gurkkfrön kan vara luriga, det har jag läst. Men inte trott på.

Trodde istället att de bara skulle ner i krukan och vända. Så brukar gurkfrön bete sig.

Så attans snopet!!

Väntar väl en dag till eller två.

Så är det när snålheten bedrar visheten. Då står man där med lång näsa i den jordiga krukan.

Uppdaterat med mera elände:

När jag gick in i växthuset för att säga godmorgon till växterna stod en grannes hortensia i en kruka. Det hade vi avtalat. De skulle få sätt in den och jag skall sköta om den medan de är bortresta. Helt i sin ordning.

Tänkte att jag nog borde nog känna efter om den var torr.

FASA!

ELÄNDE!!

DEN ÄR FULL MED SPINN!!!

Jag fick ut den fortare än en gris blinkar.....

En tunn duk

Fiberduken är odlarens räddning, växternas glädje och insekternas stopp. Ett trädgårdens Kinderägg.

När fiberduken inte fanns, och det var inte länge sen, fick man ta till gamla slitna lakan eller tidningspapper för att skydda växterna mot kylan med. Lakanen var inte bättre för att de var slitna men det var för lyxigt att använda nya.

Det gick men var inte bra. Fiberduken är så lätt att man kan lägga många luftiga lager duk över småplantorna utan att de kläms ihop. Varmt nerbäddade får de klara vårnatten.

I morse snöade det. Nu är det kallt. Himlen är klar. Jag tryckte på reset på termometern men det blir nog inte varmare för det....

Torgkap

Tänkte att bara gå en liten sväng på torget under lunchen. Det blev inköp av tre stycken Bacopa. 35 kronor stycket. Inte för mycket.

De är inte så väldigt stora. Egentligen är de nog rätt små, om man ska vara noga.
Men jag forslar hem dem och sen jäklars ska de få fin jord, omsorg och näring. Men jag vet inte riktigt var i växthuset de ska få vara under tiden. Det börjar bli trångt.

När järnnätternas tid är över skall de gunga i mossklädda amplar.

Så får det bli.

Änglatrumpeter

Köpte mig för en tid sedan två små änglatrumpeter av trädgårdsmästaren på orten där jag jobbar.
Han som odlar sådana här trumpeter. Klicka fram bilden och den visar en hel änglaorkester, förresten.

Vågar nog bära ut mina ynkliga små för bättre tillväxt i växthuset. Har nämligen tänkt mig sitta där på den högra trästolen, ha änglatrumpeterna på min högra sida och kunna titta på liljorna och vindruvorna snett emot.

Jojo - man ser att ordna det för sig.....