Jag har en dröm....

Ute regnar det sedan flera dagar. Kylan gör fingrarna kalla och stela. Till och med i växthuset känns det ruggigt.

Arbetslusten minimal, för att inte säga rent ut på nollpunkten.

Måste nog bli lite sträng mot mig själv. Jag får bestämma mig för att arbeta undan lite i växthuset.

Om jag tar på den lilafärgade fleecetröjan så kommer de frusna nävarna att kännas färgkoordinerade med klädseln. Inte vackert kanske, men väl genomtänkt....

Ska man förverkliga sina drömmar får man kanske offra lite bekvämlighet.

Så här såg det ut i augusti förra året. Jag drömmer om något liknande i år.

Natt mot fredag

Sent är det. Och fortfarande skvalar regnet i stuprören. Arbetslusten försvann idag.
Men ingen risk för frost när det regnar.
Alltid något.

Kristi himmelsfärdshelgen

Kristi himmelsfärd, Stora metardagen, Folknykterhetens dag är det idag.

För min del brukar det vara det myckna trädgårdsarbetets dag.
Solen brukar lysa. Lite grann åtminstone.
Värmen brukar vara åtminstone förnimbar.

Så är det inte i år.

Spöregn och +6 grader varmt.

Det blir bara lite, lite jobb i växthuset. Det är kyligt och rått även där.

Jag har en plan....

Precis så skrev jag här nedanför.

Jo, tjena. Den gick åt skogen.

Det är sånt som händer. Nya tag i morgon istället.

16 maj på morgonen

Folkligt, festligt, fullsatt. De tre F:en från förr.

Passar fortfarande.

Så här ser det ut nu på morgonen den 16 maj innan den stora uppsnyggningen, the total make-over, har ägt rum.

Klickar man på bilden framträder virrvarret än mer påtagligt.

Halvdag

Arbetsdag till lunch. Solsken ute. Överbeläggning i växthuset.

Kan kombinationen bli bättre?

Jag har en plan......

Här ska bringas ordning och reda i allt virrvarr. Tomaterna ska äntligen få inta sina reserverade platser. Physalisen likaså. Tomrum kommer att lämnas för kommande gurkplantor.

Utplanteringsväxterna får stå kvar på hyllorna så länge och blommorna får jag flytta runt med ett tag till.

Så nöjda de kommer att bli, mina darlingar.

Konstiga ting som händer

Ibland är det upp-och nervända världen.

De stora vulgära blommorna, mina gladiolus, ser jag inte ens skymten av. Förvarade dem i källaren under vintern och planterade ut lökarna i växthuset för ett tag sedan.
Skumt.
De borde synts till.

Däremot är mina dvärggladiolus stora.
De stora är minimala och dvärgvarianten är stora.

Och jag har INTE förväxlat dem.

Väldigt skumt.

Gödning

På växthusbloggaren själv smälter vinterspäcket av allteftersom. Hårt arbete i trädgård är ett gympass så gott som något.
Men pelargonerna behöver lite extragott för tillväxten.

Men!

De gillade inte alls det jag bjöd på. En liten flaska ur Icas eget sortiment serverade jag dem. Den står ute i växthuset och jag är inte människa att komma ihåg namnet. Innehållet är en svart sörja som liknar Bycobakt. Luktar lika men utan samma verkan. Bladen på mina pelargoner blev alldeles gula och de som inte hunnit bli det böjer ihop sig. Hör hur de ropar HJÄLP. Det var därför jag planterade om dem med blixtens hastighet häromdagen. Ny jord och bortspolad gödning. Får se om det hjälper.

Vet knappt om jag vågar använda den till några växter alls.

Fyllda dagar

Sprängfyllda med jobb. Inte sådant i växthuset utan det där andra.

Idag blev det ingen tid att plantera om några fler paprikor. Så fattigt det känns utan nån timme i växthusvärmen. Ju skitigare händerna blir desto renare blir hjärnan. Märklig förbindelse, det där.
Hann bara kika in till växterna. Riddarsporrarna i en återanvänd glassburk har grott till sist.
Äntligen.
Trodde ett tag att de gjort gemensam sak med gurkfröerna.

Jag gillar inte när fröer trilskas med mig.
Nej, det gör jag sannerligen inte.

Aldrig ge upp

Det grönskar lite bland de utdömda gurkfröerna. De som jag trodde tvärdött i krukan och ruttnat bort. Ett frö har inte gett upp. Det vinglar ett par gröna hjärtblad på en tunn stjälk.

Ibland får man vara glad åt det lilla.