Nu syns det tydligt att nermonteringen är i full gång här inne. Tomaterna bladas av efterhand. Och skördas, förstås.
Gurkplantan som jag ledde upp i taket är nerklippt och roten är uppdragen . Den ligger på komposten och förvandlar sig till ny fin jord. Physalisen som tidigare skymts av gurkan ser man nu.
Änglatrumpeten blommar vidare men allt visset i trumpetväg är också på komposten.
Pelargonen stretar på. Den vet jag inte hur jag ska övervintra. Jag tycker att de blommor jag haft ute i växthuset inte trivs alls inne hos oss.
Hittade en frösådd Vino Nordica bakom den forna gurkplantan. Det har jag gjort förut också - hittat små vindruveplantor. De har jag hårdhjärtat rensat undan bara. Berättade det för någon vid något tillfälle. Personen jag talade med skulle gärna vilja få en upphittad planta. Och det lovade jag förstås.
Nu har jag en.
Men minnet. Det usla minnet sviker mig. Har ingen aning om vem jag lovat upphittade vinrankor till.
4 kommentarer:
lilla b: Det var inte till mig.
*Nermonteringen* av sommaren...härjar här också!
En månad till, kunde vi väl fått?
l'eva: vem fasiken har jag då lovat vidruvsplantor till. Så knäpp jag är.
Minst en månad till, tycker jag. Lite bonussommar eftersom den var så ogin innan.
Jaha är det så det kallas när växthuset är helt ogenomträngligt... Undrar just vad vårt då ska kallas... "smärtsam påminnelse om ett försök till växthus".... Skrattar så jag nästan trillar av stolen...
Kramar
dubbelörnen: Nu skulle jag nog närmast kalla mitt växthus anorektiskt...
Skicka en kommentar