Ja, det blir en liten utvikning från växthuset.
Hade dragit upp grönkålsplantor. Många. Baltisk röd var sorten. Den blir mycket grön och fin vid förvällning. En hallänning avstår inte gärna grönkål på julbordet. Den halländska specialiteten där grönkålen kokas i skinkspadet, hackas och steks med grädde och sen smaksätts med peppar och senap.
Men det lär jag få göra i år.
Hade fiberduk på eftersom jag inte vill utfodra kålmaskarna. Under samma rejäla fiberduk var också morotssådden. Där tänkte jag mig att stänga ute morotsflugan.
Så bra jag ordnat, tänkte jag belåtet. Så förutseende. Mm. Det gäller då att tänka på allt.
Jojo. Så bra jag ordnat för jordlopporna. Det fanns inte en endaste grönkålsplanta kvar i livet. De var alla helt igenom perforerade av jordloppornas angrepp. De jämrans kräken har haft kalas under duken!!
Av morotssådden syntes inte ett spår. Den hade inte ens kommit upp.
Hur göra med den nakna jorden? Det blev att rulla ut röda mattan för majsplantorna. Naturligtvis! Fyra stycken står i växthuset men resten åkte ner där min grönkål stått. Två krukor jordärtskockor som jag fått av snälla GJ, som kommenterar här ibland, fick också ett bra ställe att stå på.
Som om inte misslyckad grönkål och försvunnen morot vore nog. Fåglarna har pickat i sig salladsärtorna. På deras plats planterade jag en brunnäva jag också fått av GJ. Brunnäva. Ett så vederstyggligt namn på en fin blomma!
Jag blev förresten lite full i skratt när jag höll på och trycka ner den i jorden. Brunnäva. Då har jag ju tre. Blomman och mina egna två....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Människan, som gladdes över dina *gratis tomater*...kanske kunde få sig en lektion nu?
Här är det också lite sorg***
Den *reumatiska* tomatplantan...fick hamna i komposten idag. De andra är Friska.
Sicket elände! Första året jag hade grönkål i landet, lyckades jag hur bra som helst. Förmodligen fattade inte kålfjärilarna förrän år 2 att det fanns nåt... sen har all grönkål misslyckats, både med och utan "betäckning".
Att det aldrig kan bli som man tänkt sig, när man tänker ut det så bra...Då blir det köpekål till jul, då? (Jag är faktiskt glad att slippa grönkål även om jag är halläning)
De andra växterna får det ju bra i alla fall
eva: Den växte bra knepigt, din reumatiska tomatplanta. Synd att den inte kryade på sig.
Har inte sett henne på ett tag, Gratis Tomattanten :)
bloggblad: Elände är bara förnamnet. Odlare har alltför många frisdtörare att tampas med, tycker jag. Fast ohyrefri odling är väl lika svåråtkomlig som arbetsfri inkomst...
panter: Köpekål??! In your dreams, Panter. In your dreams. Här i affärerna till jul finns bara så mycket kål att tillgå så det räcker till dekoration till julskinkan. En bedrövelse att se. Ynkligt så lite.
Nedrans ohyra att ge sig på dina grönsaker. Jag hytter med min bleka näve åt dem.
För det första - din midsommarbild över vägen ser ut som en saga!
För att sen återgå till detta inlägg - varför kan man aldrig få vara nöjd?
Du hade jag tänkt på allt - nästan.
Men de där jordkräken fick sig ett skrovmål som hette duga ;)
Jaha, då har du mätta och nöjda jordloppor då! Dumma loppor....
pallas: Ja, tack gör det! Ring med storklockan också och skräm dem!!
lindalotta: Visst hade jag tur med bilden! Det är inte alltid man är ute och går när regnbågen syns.
De förbaskade jordlopporna är vl så välfödda numera så de inte kan hoppa. De släpar väl den nertyngda buken mot marken och jämrar sig. De kan de gott göra!!
tina: Jag hoppas att de förätit sig!
Skicka en kommentar