Än är det lång tid kvar.
Men jag tycker att det ser lovande ut. Ett år var jag alltför ivrig att få skörda många klasar. Lät alla kartiga druvklasar sitta kvar utan att gallra bort några. De fick växa och växa.
Det var ett lärdomsår.
Visst fick vi många klasar. Jättemånga till och med. Jag tror det var runt 200 stycken.
Kvalitén var därefter.
Vinstocken förmådde inte bära fram dem till fina, kraftiga klasar utan det blev smått och inte så gott heller.
Det året lärde jag mig att man får gå fram hårt med sekatören.
Less is moore.
6 kommentarer:
Bor vi i samma land? Vindruvor? Jag bor på fel ställe.
Jag har min Zilga utomhus och den har visat små klasar nu men det dröjer länge innan vi kan äta av dem. Vi har ännu inget växthus....men jag tjatar på.
karin: Det här är enkla druvor som klarar sig upp till zon 5 i växthuset. Jag har sett dem klättra på husvägg i zon 4.
Vino Nordica.
Du kanske kan ha, du också. Med tanke på The Global Warming så...
slottsträdgårdsmästaren: Jag har provat Zilga odlad i växthus. Den är bättre än min Vino Nordica.
Det är klart att ett växthus hör till ett välutrustat slott.
Det är bara att köra tjatlinjen!
Vilken fin klase! Jag har lämnat ett hörn i mitt växthus där en vinranka ska få bo, ska bli spännande att se om det blir några druvor. Nåja, först ska vinrankan inhandlas...
sara: Du kommer alldeles säkert att få druvor nästa år. Ett par små klasar till att börja med. Sen tar den fart och ger mera. Lycka till!!
Skicka en kommentar