Det här var sannerligen inte menat att bli en gnöl-eller klagoblogg. Ångrar mig temporärt.
Så här ligger det till, nämligen.
Gårdagen tillbringades i Stockholm tillsammans med många andra rödakorsare i vår krets. En lärorik stund på Mötesplats Kupan på Östgötagatan och mycket trivsamt och gott på restaurangen Vendetta. ( Har de speciellt blodiga biffar där, funderade jag. Men sa inget högt. Man är ju väluppfostrad...)
Sen kom stockholmsdottern och mötte mamma.
-Gå på Ringvägen på höger sida så möter jag dig, var instruktionen.
Skulle få se hennes nya lägenhet.
-Vi går dit, tyckte dottern och älgade iväg. Det var bara att hänga på i vansinnestempot. Tävlingsdjävulen ligger alltid på lur och här ska man inte vara sämre....
- Inflyttningspresent? En liten blomma i fönstret med en fin kruka till ?
-Näää. Jag har en. Det räcker. Men tack ändå.
Vi skyndade vidare.
-Här finns fina koppar. Jag köper en då och då, berättade dottern i förbifarten.
Klart vi gick in där och blev med inflyttningsservis.
Sen fortsatte racerfarten. Nu nerlastade med porslin.
-Orkar du? sporde dottern.
Orkar? Man är väl frisk och stark. Tror hon att jag är fallfärdig?
Nåväl. Vi kom så småningom fram till lägenheten. Såg mig om i hennes pyttelilla krypin.
Efter ett tag var det dags att hitta tillbaka till bussen som stod parkerad på Östgötagatan.
-Vi går en annan väg, det blir roligare, ansåg dottern.
5 minuter före avfärd var vi framme. Benen värker, huvet bultar.
Satt på hemvägen och smälte intrycken av blommande träd, utslagna syréner, vackra hus, det överallt närvarande vattnet och mängden av folk och trafik. En fin dag.
Idag är jag finito. Att småspringa tvärsöver Södermalm och tillbaka sätter sina plågsamma spår.
Varför tror jag att jag är 20 år och elitidrottare...
Hur kan man få för sig nåt så dumt?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
20 kommentarer:
Ha ha...antar att du har det lugnt och skönt ikväll då?
Du ska veta att jag har bott i Stockholm i 33 år och har aldrig kommit in i den där snabba takten när man går i stan. Jag går oerhört långsamt för att inte missa något eller om det är för att jag inte tycker om att gå fort. Folk trampar mig på hälarna och springer på mig men jag vandrar lugnt vidare i min takt.
:) man vill ju så gärna tro att allt är som förr...
Hmm.. jag känner igen det där..=) /åsa
Jag pallar inte några längre vistelser i Stockholm - jag blir superstressad. Alla bara flaxar förbi åt alla håll. Jag har varit i Paris, London, Bryssel, Hamburg, Spokane m.fl. städer - men ingen annanstans har jag upplevt samma extrema "flaxande".
Usch!
Vilket är synd, för Stockholm på sommaren kan vara makalöst vackert.
Hi, hi!!! Sthlm ligger på 17 plats i världen vad gäller tempot på folks steg. Singapore ligger etta, och NYC 8.
Hittade den här länken på Jacals blogg:
http://www.svd.se/dynamiskt/stockholm24/did_15346120.asp
Och om du har lust att kolla in Jacals blogg så är adressen
http://jacalica.blogspot.com
förstår att du är trött. Ibland kan jag tycka att tempot i Sthlm påminner om tempot i NYC, och det vill inte säga lite...
Vad trist det är att man inte kan få gå omkring och tro att man är 20 år... jag prövar ibland, men alltid är det nåt eller nån som påminner mig...
Hehe. Morsomt. Du fikk iallefall en real "treningsøkt".
Ha en rolig søndagskveld. ;)
slottsträdgårdsmästaren: Lugnt är bara förnamnet! Har under dagen planterat om lite pelargoner och några paprikor. Det är allt.
Den superfarten folk har i Stockholm skulle jag inte vilja falla in i. Men igår hängde jag på dotera. Vi hade ont om tid och hon är snabb. En farlig kombination.
Jag lider än...
panter: Inte bara VILL tro. Man GÖR det ju också. Med ont som påföljd.
åsa: Men varningsflagg ändå! Tror inte alls det är hälsosamt att sprinta genom livet.
ellis: Att andra springer som galna rör mig inte i ryggen. Men i det här fallet hade jag inget att be om. Det var bara stt sno på för att hinna se I:s lägenhet.
Stockholm är verkligen en vacker stad.
annika: 17 plats! Såpass!
Ska genast kolla länken. Tack!
bloggblad: Jag blir också påmind lite då och då om att tidens tand gnagt i sig både muskler och snabbhet. Men jag tror att det bara är någon tillfällig svacka..
ida: Göteborgsvarvet har man hört talas om. Och Stockholm Maraton. Men att jag igår skulle göra Södermalmssprinten hade jag ingen aning om.
Benen känns som betongpelare idag.
Otrevligt.
Tack för besöket på min blogg! jag ska läsa din i fortsättningen och titta på de fina bilderna. Det behöver en balkongmarodör.
rutan: Även Balkongmarodörer är hjärtligt välkomna hit!
Har bott i Stockholm dryga 30år o njuter av att ha lämnat betongen o asfalten bakom mig.
Besöker stan nu ibland o blir helt matt av denna fart o sprintertempo som råder där. Sedan är ju asfalt aldrig lätt att traska runt på i timmar.
Kram
dubbelörnen: Men jag hade roligt! Det är väl så att omväxling förnöjer. Bodde under några år i Göteborg och trivdes som fisken i vattnet. Några år i Uppsala var också kul. Men nu på landet - det är kalas.
Men varför i helskotta springer stockholmarna i onödan?
Kupan känner vi till. Vi brukar stanna till där för en liten kopp (med dopp)
rosalia: Ett prima ställe! Kul att se lägenheten också.
Skicka en kommentar